Lite omtunmalde veckor med sjukhusvistelse och inbrott...

Hej hej!
 
Colombo swimmingclub
 
Vi kan inte påstå att de senaste 2-3 veckorna varit de minsta kul....vi har slitits lite mellan hopp och förtvivlan och har faktiskt lust att bara radera dessa veckor ur vår kalender. Vi kan ändå konstatera att det ibland är bra att ha lite motgångar så att man blir påmind hur bra man faktiskt har det och hur vikitgt det är med god hälsa. Blir man sjuk...är inget kul...och inget är värt..man kan inte göra ett skit helt enkelt..
 
Vi har under en lång period haft det så ofattbart bra och levt ett liv som vi bara kunde drömma om för några år sedan...och vi har många gånger nypt oss i armen för att se om vi kanske vaknar upp någon annanstans istället för i detta fantastiska paradis. Men som sagt...det är det där med hälsan...har man inte den spelar det ingen roll var i världen man befinner sig...sjukhus är ingen munter plats oavsett land...och ibland ska det tydligen drabba en själv..
 
 Solnedgång på Mount Lavinia beach..
 
Allt detta började söndagen för nästan 3 veckor sedan under våran obligatoriska brunch på Cinnamon Grand. Pappa drack ovanligt lite öl och började känna sig lite risig efter några timmar. Han följde inte med oss andra hem till vår vän Simon där söndags- champangen fortsatte nästan till midnatt... men kul hade vi..
 
Vi kom hem till en medtagen pappa med hög feber och ont i kroppen. Kommande dagar var han rätt sjuk...men såklart visar inte Lars Englund några speciella tendenser till sjukdom...aptiten var som borta..men han var med samtliga dagar till middag trots att han knappt fick ner någon mat. att visa sig svag är inte Mr Englunds grej...'
 
Brunch med Simon & Pauline
Simon...
 
Dagarna gick och pappa kände sig något bättre...febern gick ner och han började leva lite mer som vanligt. Precis i denna veva när vi trodde att sjukdagarna var över blev jag (Sofia) sjuk. Natten på alla hjärtans dag fick jag hög feber och ont överallt. Vi troddet självklart att det var samma skit som pappa haft...någon form av influensa som går i familjen. Jag som är pappas dotter agerar lite på samma sätt som min kära far genom att vägra inse att man är sjuk och att man kanske bör vila...jag drog iväg på en guidad "city tur" med våra gäster dagen efter (det var plannerat sedan länge och det kändes inte bra att ställa in).
 
Med hög feber och X antal värktabletter i kroppen drog jag och mamma iväg på eftermiddagen till Colombo. Vi kom hem på kvällen helt slut efter trafikkaos och många varma timmar (det var en riktigt lyckad tur med nöjda gäster efter deras fantastiska rundresa). Mindre lyckat va mitt allmäna tillstånd...
 
Tapas på 41 Sugar med våra gäster..
 
Jag blev då ännu sämre och fick ta några dagar i sängen. När söndagen kom igen och jag inte var det minsta bättre...snanare tvärt om....kom vår partner förbi och tittade till mig när de andra var på brunch...
Han tvingade med mig till läkaren som tog prover ...( jag hade aldrig gått dit frivilligt)
 
Jag åkte hem och inväntade svar....läkaren ringde efter några timmar och sa att jag var tvungen att komma tillbaka...mitt blodvärde var väldigt lågt och jag hade fått Dengue feber. Dom la in mig direkt! Rullstol upp till rummet....herregud ..jag kände mig helt invalid....Jag tänkte genast att sånt här skit har vi inte tid med...vi har ju massor med saker att göra-..planera..gäster som kommer osv....samtidigt mådde jag fruktansvärt dåligt...så jag fick minsann ligga där jag låg. Jag fick inte röra mig en mm...knappt gå på toaletten. Tydligen blir man väldigt känslig när blodvärdet går ner...och det är vikitgt att man ligger stilla...hmm det hade jag lixom inte gjort den senaste tiden när jag varit sjuk där hemma...
 
På sjukhuset...försöker hålla modet uppe..
 
Jag har faktiskt lärt mig ett och annat av denna sjukvistelse...att man faktiskt inte är helt odödlig...vilket jag tror ibland att jag är...
Sjukhuset var helt fantastiskt...eget rum...egen tv..toalett...wifi...full service var 10e min (vilket i längden blev smått irriterande) dessa sjukskötersom kommunicerar inte med varandra ..och dom kommer in 48 000 grr/ dag av olika anledningar och med olika arbetsuppgifter. Maten valdes från en meny ... jag kan inte påstå att det var gourmet...men mat fick man regelbundet...fika..te...soppa...synd bara att man inte fick ner någonting överhuvudtaget.. Dropp sattes in....Jag fick stanna på sjukhuset i 3 nätter och 4 dagar...tills mina värden blev så pass stabila att jag fick åka hem ( det kröp i kroppen). Samma dag som jag kom hem insjuknade mamma. Vi trodde inte att det var sant....och det var inte alls vad någon kände för....det hade redan varit jobbigt som det var..
Hon började på exakt samma sätt med feber och ont i huvudet...hon tog prover direkt och man konstaterade Dengue feber för hennes del också. Pappa tog ett antikropps- test..och det visade sig att även han haft samma sjukdom..men att han hade klarat sig på egen hand...
 
Mamma lades in morgonen efter. Hon blev utskriven så sent som i förrgår..8 dagar senare. Hennes blodvärde gick ner till samma nivå som min..trots att hon legat stilla sedan hon insjuknade ( det gjorde ju inte direkt vi andra). Så hela familjen drabbades. Inga roliga dagar när vi inte haft någon aning om hur det skulle utveckla sig....det finns ingen direkt medicin mot detta virus utan det är bara att vara stilla...dricka mängder med vätska och hoppas på att det vänder. Det gör det i de flesta fall....är man normalt frisk och stark är det inga problem...även om det det är obehagligt....Vi är ändå väldigt imponerade av sjukhusen i denna stad....det var som att bo på hotell i några dagar.
 
Dropp..dropp..dropp...
 
Vi vill inte på något sätt framställa Colombo eller Sri Lanka som någon farlig plats med massa sjukdomar och skit.....tvärt om. ..jag har varit i landet i över 4 år utan att drabbas av någon sjukdom överhuvudtaget. Denna sjukdom finns i de flesta tropiska länder...drabbar sällan turister....utan människor som bor i landet...reser mycket och som tar lite risker i mellanåt. Vi passar ganska bra in på denna målgrupp :) Vi har rest mycket den senaste perioden...vistats i olika områden och inte varit speciellt försiktiga med myggspray och liknande...Vi fick oss alla en tankeställare...och vi kommer att tänka på hur vi lever i fortsättningen. 
 
Samtidigt i denna röra drabbades vi av ytterligare en incident. Vi blev bestulna på pengar i vår egen lägenhet..inte så mycket pengar.,,,men sjukt irriterande. Vi vet fortfarande inte exakt hur detta har gått till ..det har varit flera vänder till polisen...men det är inte mycket som går att göra
Vi var inte berädda på detta då detta är ett land som normalt inte har hög kriminalitet..men det drabbade oss...och vi känner just nu att allt skit händer på samma gång! Kanske lika bra! Nu kan det bara bli bättre! 
 
Under några av dessa dagar var lärarna från Bergtorpsskolan på besök i Mount Lavinia. Dålig timing på ett sätt när mamma låg på sjukhus....men samtidigt fick vi andra lite annat att tänka på! Deras vistelse och möte med den andra skolan i Kurunegala hade tydligen varit en succee och alla var mycket glada och nöjda. Det känns otroligt bra att projektet kommer få en fortsättning...
Pappa sådde ett litet frö för många år sedan tillsammans med Sandra från Selyn som nu har resulterat i allt detta! Det borde han få lite cred för tycker jag! 
Vi hade fina timmar på stranden med drinkar, solnedgång och god middag!
 
Gänget från Bergtorp..
 
Jag och pappa lyckades även ha ytterligare lite trevligt under dessa veckor av sjukhus och sjukdommar. I lördags morse blev vi medbjudna av vår vän Suren Abbas att åka hans jetski från Bolgoda Lake till Mount Lavinia Beach där vi bor. (vi blev ett gäng galningar på värsting- maskiner som drog iväg tidigt i soluppgången) Det var en helt magisk morgon med mycket sol, fart och adrenalin. Läkare hade kanske avrått oss denna aktivitet med tanke på vår sjukdom,..men vi kände oss riktigt starka och "fit for fight"! Kul hade vi!
 
Vi stannade mitt på havet och badade innan vi dundrade vidare. Jag har fortfarande träningsvärk! Ni kan ju föröka hålla er kvar bakom pappa när han kör skoter ;) 
 
Fantastisk morgon i Bologoda..
 Redo..
 På G
 En liten selfie på sjön..
 Skotrarna parkerade vi på stranden medan vi åt frukost..
 Bad mitt ute i havet...stolparna är ett gamalt vrak som blivit ett populärt dykmål..
 
Nu är vi alla hemma tillsammans för första gången på nästan 3 veckor vilket känns superbra...vi ser tillbaka på tiden som lärorik på många sätt,,men vi vill helst bara glömma dessa veckor...vända blad och köra vidare! Vi har mycket på gång..
Maldiverna resan kommer allt närmare..och så fort vi är helt återställda ska vi börja planera våran sista månad här på allvar! Som sagt är det ibland viktigt att man ibland vaknar upp och inser hur bra man faktiskt har det!
 
 
Hej så länge!
 
 
 
 
 
3
Ing-Marie Berggren

Tack o lov att ni är på fötter igen.
Lycka till med allt o välkomna hem så småningom

Ing-Marie Beggren

Svar: Tack Ing-Marie! Nu mår alla bättre! Känns mycket bra! Vi ses hemma!
Travelresearch

Anonym

Var rädda om er! Hälsar Gittan o Gunnar

Svar: Tack,det ska vi! Nu mår alla bättre, vi får ta det lite lugnt ett tag! Kram
Travelresearch

FREEDOMtravel

Vad jobbigt! Men det är som ni säger, efter en tuff period uppskattar man allt som är bra ännu mer!!! Hoppas ni ska slippa allt elände nu!

Svar: Tack för omtanken! Nu mår vi bättre o tar det lugnt ett tag! Inget att leka med!
Travelresearch